Möte med Zambias kultur och framtid

Kulturskolechef Andrine Bendixen Mangs gör sin tredje resa till Zambia och möts av ett grönt och frodigt Afrika som bjuder på ungdomsdebatter, traditionella ceremonier och framsteg inom projektet för ungas delaktighet och inflytande.

Tisdag morgon träffades vi alla i stadshuset och det blev en högtidlig flaggceremoni, där våra länders och städers flaggor hissades. En orkester och en dansgrupp framförde den svenska nationalsången till vår ära. Vi fick sedan stämma upp i den zambiska nationalsången till orkesterns ackompanjemang.

På eftermiddagen besökte vi Lunkwakhwa Youth Centre där gruppen Voice of the Voiceless framförde en föreställning i poetry drama som de själva hade skrivit. Det var fint att komma dit igen. Simple Simon hade målat en jättefin skylt på huset där Mölndal fanns med.

Ungdomarna är Zambias hopp

På onsdag morgon besökte vi Lunkwakhwa Youth Centre igen och där bjöds det på ungdomsdebatt om ungas inflytande och möjlighet att påverka. Det var tuffa diskussioner och ungdomarna stod på sig med sina åsikter. Jättebra jobbat!

Det finns mycket att utveckla, det handlar mycket om resurser och allt tar tid, men ungdomarna är verkligen Zambias hopp. De är kloka och har en stor vilja att utveckla och arbeta för en bättre framtid.

Jag fick träffa serietecknaren Collins MD Sakala. Han har gjort en egen alfabetsbok som kulturskolan hjälpt honom att trycka upp så att han nu har möjlighet att tjäna en slant på att sälja den.

Jag fick även återse Emmanuel, en av killarna i Voice of the Voiceless, som vi hjälper med skolavgiften eftersom han är föräldralös. Han blev väldigt glad över att dessutom få nya kläder, skjorta och byxor, att ha på sig till skolan.

Mycket att göra vad gäller jämställdhet

Eftermiddagen bjöd på en helt otrolig upplevelse då vi besökte Chewastammen och fick träffa hövdingen. Männen bjöds att sitta på bänkarna och vi kvinnor fick hålla till på golvet. Jo, det finns en del jämställdhet i kulturen att jobba med.

Efteråt bjöds vi på traditionell föreställning men den hann knappt börja innan ett skyfall och åskväder var över oss. Det var verkligen som om himlen öppnade sig och det fullständigt vräkte ner. Trots detta var det en fantastisk föreställning de bjöd på och det hade skräckinjagande masker och ormar som de gärna ville skrämma oss med.

Denna stam upplevde jag som fattigare än N´goni-stammen som vi besökte förra året, eller också var det för att matförråden börjar ta slut vid den här tiden på året. Jag upplevde också en lite större reservation och misstänksamhet från dem.

Torsdagen inleddes med bergsklättring. Vi klättrade upp på ett av de höga bergen som omger Chipata. Namnet Chipata betyder dalen mellan bergen. Det var jättejobbigt för min hälsporre men jag gav inte upp. Till slut nådde även jag toppen!

På besök i ett zambiskt hem

På eftermiddagen fick jag och mina reskamrater Birgitta, Eva och Marie-Louise hälsa på hemma hos en rektor och hans hustru. Det var så intressant att få möjlighet att se ett zambiskt hem.

Rektorn var stolt över att visa upp sitt vardagsrum, tända den enda lampan som fanns i rummet och sätta på TV:n. En fin, stor soffgrupp fanns också och en matavdelning med ett handfat i hörnet så att man kunde tvätta händerna före maten. All matlagning skedde dock utomhus på en koleldad eldstad. Så lagar man mat i Zambia.

Förberedelser för traditionsrik ceremoni

Efter besöket hos rektorn fick vi vara en del av en stor konvoj som skulle åka efter den store N´goni-kungen till festplatsen där N´wala-ceremonin skulle äga rum några dagar senare.

Det var helt overkligt när vi satt i bilen och såg hur mängder av människor som tagit sig dit från olika delar av Zambia trängdes längs vägen.

Alla skulle klä sig i delar av stammens dräkter, även vi. Gissa vilka som blev apan i buren när de såg oss ropa ”Hao” och hötta med en påk! Vi befann oss mitt i gyttret som i ett jättestort karnevalståg. Nästan så man fick nypa sig i skinnet för att fatta att man var med om detta!

Internet möjliggör samarbete

På fredagen blev Lunkwakhwa Youth Centre helt inbrottssäkrat och äntligen fick instrumenten som kulturskolan tidigare donerat flytta in permanent. Yes!

Jag känner stor glädje över den utveckling som skett här och är tacksam över att vi alla håller i och håller ut. Nu ska vi hjälpa till med wi-fi också så att vi äntligen kan börja utbytet med videolektioner där vi interagerar mellan våra länder.

På mötet i stadshuset beslutade vi bland annat att vi ska ansöka om att förlänga projektet. Det känns jätteroligt!

Gripande besök på barnhem

På fredagseftermiddagen fick vi besöka Smiling Kids, ett barnhem för föräldralösa. Det blev en mycket stark upplevelse. Det fanns sovplatser för 14 barn som fick ligga tätt i våningssängar. I den dagliga verksamheten kommer 150 barn och deltar i skolundervisning och gruppaktiviteter.

Behovet av kläder, skor, skolmaterial och annat är väldigt stort så de små gåvor vi hade med blev otroligt uppskattade.

Förberedelser för äktenskap

På fredagskvällen fick vi kvinnor vara med om hur det går till när en blivande brud ska förberedas inför äktenskapet. Man kan jämföra det med våra möhippor, men i Zambia handlade det om hur varje kvinna ska lära sig hur hon behagar mannen på bästa sätt och hur man tar hand om hemmet på bästa sätt.

En stor del av denna förberedelse är den traditionella dansen som går ut på att frigöra höfterna på bästa sätt inför äktenskapets mest intima stunder. Kvinnan ska också helst vara tyst och vara underlägsen mannen i äktenskapet. Knäböja för honom när han kommer hem med mera.

Här upplevde vi att det finns en hel del i de kulturella traditionerna som hindrar jämlikheten och som är mycket negativt för kvinnors rätt i samhället på flera plan.

Hylla förfäderna och be om god skörd

Tidigt på lördagsmorgonen begav vi oss i konvoj till den stora ceremoniplatsen utanför staden. Ca 50 000-70 000 människor förväntades delta.

Det var en oerhört lång ceremoni där olika grupper från N´gonistammen framträdde med liknande danser och sånger. Många tal hölls och vi fick möjlighet att träffa landets före detta president. Han hade under sin studietid på 60-talet bott i Lund.

N´walaceremonin firas varje år för att hylla förfäderna och minnas stamkrigens segrar från Sydafrika och för att prisa Gud för att få fina skördar. Vår borgmästare Stefan hade dagen till ära klätts i hövdingautstyrsel.

Ser fram emot fortsatt samarbete

På kvällen hade vi en fin avskedsmiddag och på söndagsmorgonen begav vi oss mot flyget i Malawi. Det har varit en omtumlande resa på alla sätt och alla intryck bearbetas fortfarande. Det är fantastiskt att vi kommit varandra så nära i detta projekt. Jag ser redan fram emot deras nästa besök i oktober!

Bloggat av kulturskolechef Andrine Bendixen Mangs