Kompostering av latrin

Genom att kompostera latrin kan näringsämnena återföras till kretsloppet. Eftersom latrin innehåller både virus och bakterier är det viktigt att du komposterar på rätt sätt. Här hittar du tips och råd om latrinkompostering.

Hur komposterar jag latrin?

Det är lätt att kompostera latrin och du får också ett utmärkt gödselmedel att använda i dina rabatter. Färdiga kompostbehållare finns att köpa, men du kan också bygga din egen. Eftersom latrin innehåller mycket föroreningar ska du ha två behållare som du använder om vartannat. Kompostmaterialet måste nämligen vila en längre tid efter sista påfyllningen för att alla föroreningar ska brytas ned.

Som med kompostering i allmänhet ska du se till att det är tillräckligt fuktigt och att det kommer in syre i komposten. Om urin ingår i latrinen kan det bli för blött och då kan du behöva tillföra extra strömaterial.

Ansök om att få kompostera latrin

Eftersom latrin kan innebära en hälsorisk måste du skicka en ansökan till bygg- och miljöförvaltningen. Du får sedan ett beslut om att du får kompostera. Bygg- och miljöförvaltningen tar ut en avgift på 1,5 timmar för att handlägga ditt ärende. Har du ett minireningsverk med till exempel slampåse som du vill tömma själv, behöver du också ansöka om latrinkompostering.

Ansökan om kompostering av latrin

Vad händer i komposten?

I en kompost bryts det organiska materialet ned med hjälp av mikroorganismer, som till exempel svampar och bakterier. Småkryp och maskar gör att processen går snabbare. Vid nedbrytningen omvandlas det organiska materialet till vatten, koldioxid och näringsämnen, samtidigt som värme avges. Nedbrytningen går till på samma sätt oavsett om det rör sig om kompostering av latrin, mat- eller trädgårdsavfall. Om du sköter din kompost på ett bra sätt skapar du rätt förutsättningar för att mikroorganismerna ska trivas och att nedbrytningen blir effektiv.

Följande faktorer är avgörande för att komposten ska fungera effektivt:

1. Syre
   Syre måste finnas i hela komposten för att mikroorganismerna ska kunna andas och arbeta. Om det finns för lite syre, tar fel mikroorganismer över, viket gör att nedbrytningen går långsammare. Komposten måste därför ventileras, speciellt i botten, där materialet kan bli ganska kompakt. Att lägga ett luftande lager ris i botten är därför en bra idé.
   
   
2. Näring
   För att må bra behöver mikroorganismerna rätt balans av näringsrikt och näringsfattigt material. Även balans mellan olika näringsämnen är viktig, framförallt mellan kol och kväve.
   
   
3. Värme
   Mikroorganismer trivs och växer som bäst i temperaturer mellan +10-60°C. Eftersom det bildas värme vid nedbrytningen, kan en kompost hållas igång även under vintern, om behållaren är isolerad eller är
   tillräckligt stor.
   
   
4. Fukt
   Det är viktigt att kompostmaterialet är lagom fuktigt. Är det för torrt konserveras materialet istället för att brytas ned och är det för blött kommer för lite syre in i materialet. Strö är en viktig del i nedbrytningsprocessen. Strö skyddar själva kompostbehållaren, men tillför också kol, suger upp fukt och luftar materialet. De flesta problem som uppstår vid kompostering beror på att man inte har balanserat strömängden rätt. Många material är användbara som strö, till exempel sågspån, kutterspån, flis, löv, halm, papper, okalkad torv och torrt trädgårdsavfall.
   

Kompostbehållare

Färdigtillverkade kompostbehållare

Det finns färdigtillverkade behållare i plast eller trä, men du kan också själv tillverka en behållare. Kompostbehållare kan byggas i trä eller betong. Mer information om hur du kan gå tillväga hittar du lite längre fram i informationsbladet, under rubriken Bygga egen kompostbehållare. När en behållare är full ska materialet vila i minst ett halvår och helst i ett år. Under den tiden ska du inte tillföra ny latrin till behållaren.

När materialet vilar dör de bakterier och smittämnen som finns kvar efter nedbrytningen och materialet hygieniseras. Eftersom du inte ska fylla på mer latrin under hygieniseringen, måste du alltså ha två fack, eller behållare som används växelvis. En latrinkompost skiljer sig från en kompost för hushållsavfall på vissa punkter. En hushållskompost ska vara säker och konstruerad så att den klarar av att hålla skadedjur utanför komposten och ska kunna låta eventuellt lakvatten rinna ut. Latrinkomposten däremot behöver inte vara skadedjurssäker, men den ska ha en tät botten så att lakvatten inte kan rinna ut, för att hindra eventuella smittsamma bakterier från att nå grundvattnet och hamna i en dricksvattenbrunn.

Botten ska också vara uppdragen minst 20 cm på sidorna. Behållaren ska också ha ett tätt lock så att regnvatten inte fyller upp komposten och så att inte lakvatten rinner ut. Öppningar bör dessutom förses med insektsnät. För att undvika luktproblem och risk för olägenhet är det viktigt att placera komposten på rätt plats.
De avstånd du bör tänka på är följande:

• Vattentäkt 25 m
• Ytvatten 10 m
• Tomtgräns 5 m

Bygga egen kompostbehållare

Tänker du bygga en egen kompostbehållare ska du bifoga en ritning till din ansökan om latrinkompostering. Du kan själv göra en uppskattning över mängden latrin som uppkommer under ett år i ditt eget hushåll. Varje person producerar i medeltal 50 liter fast avföring och 500 liter urin per år.

För en kompostering av latrin utan urin brukar det i regel räcka med två behållare på vardera 0,5 m³ vid fritidsboende respektive 1,0 m³ vid permanentboende.

För en kompostering av latrin med urin krävs en större kompostbehållare, då det krävs mer inblandning av torrt och näringsfattigt strö, så att komposten inte blir blöt. Tänk även på att det ska vara möjligt att blanda om materialet i kompostbehållaren med jämna mellanrum för att få in mer luft i materialet.

Skötsel

Det är inte komplicerat att sköta en latrinkompost, men det är viktigt att ta hänsyn till sammansättningen av latrinen för att kunna få komposten att fungera bra. Om urin ingår i latrinen blir det gärna för blött och näringsrikt i komposten och då försvåras nedbrytningen. Om latrin inte innehåller urin kan komposten i stället bli för torr och näringsfattig.

Urin kan separeras med hjälp av en urinseparerare. Efter hygienisering kan urinen blandas ut med vatten och användas som gödningsmedel i trädgården. Oavsett om din latrin innehåller urin eller inte, ska materialet alltid blandas så att syre tillförs.

Latrin med urin

• Lägg ett 20-30 cm tjockt lager av torvströ eller någon annan typ av sugande strö i botten av komposten.
• Blanda in torrt och näringsfattigt strömaterial så att kompostmaterialet blir lagom fuktigt. När du märker att materialet inte kladdar ihop sig, har du fått en bra fuktbalans. Kom ihåg att torvmull håller kvar fukt i kompostmaterialet och därför inte är helt lämpligt som strö.

Latrin utan urin

• Lägg ett 15-20 cm tjockt lager av torvströ eller någon annan typ av sugande strö i botten av komposten.
• Tillför strö, fukt och näring i lagom mängd. Fukt och näring kan antingen komma från urin eller matrester. Matrester alstrar vatten vid kompostering.

Övriga tips och skötselråd

• När komposten väl är i gång ska du alltid lägga ett lager strö eller färdig kompost överst efter varje påfyllning. Du kan också lägga till torrt trädgårdsavfall. Saftiga växtdelar eller nyklippt, fuktigt gräs bör inte hamna i latrinkomposten.
• Ett bra sätt att skynda på nedbrytningen är att tillföra maskar till komposten. Maskar lever i temperaturer mellan +0-30°C och de är känsliga för materialets fuktinnehåll. Materialet får inte vara för torrt eller för blött.
  I en vattendränkt kompost drunknar masken.
• Under sommarhalvåret bör komposten blandas om ungefär en gång per månad. Överst lägger du torvmull eller torrt trädgårdsavfall.
• När nedbrytning och hygienisering är klar kan du tömma behållaren och lägga materialet till efterkompostering eller sprida det direkt i trädgårdsrabatterna.
• Du kan testa kompostjorden med hjälp av krassefrön. Om fröna inte har grott efter fem dygn eller om plantorna gulnar är komposten ännu inte klar att användas.