Nätverket för flerspråkighet i förskolan utgår ifrån att stärka flerspråkiga barns språkutveckling. När vi tittade på förra årets analys såg vi att det fanns ett behov av att stärka språkutvecklande strategier i vår undervisning. Med utgångspunkt i den reviderade läroplanen, “att skapa intresse för läsning genom högläsning liksom att möta olika genrer såsom skönlitteratur och sakprosa samt att språkutveckling ska ske genom att samtala om texter”, så var målet tydligt: vi ville förstärka högläsningen och göra den till en medveten och planerad pedagogisk handling.

Från spontan lässtund till medveten litteracitetshändelse: Ett år av beprövad erfarenhet.

Genom att synliggöra högläsningen som en beprövad erfarenhet har vi inte bara läst för barnen, utan vi har granskat våra egna metoder genom filmning och delat erfarenheter från dokumentationen i kollegiala samtal under årets nätverksträffar. Resan har tagit oss från rutinmässiga sagostunder till spännande möten i berättandets värld.

Inför varje nätverksträff har pedagogerna planerat och dokumenterat en högläsningsstund i syfte att utveckla det svenska språket för ett eller flera barn som har ett annat modersmål. Genom att filma lässtunden och sedan reflektera tillsammans med kollegor, har de kunnat få syn på litteracitetshändelsen, i vår mening de strategier och förhållningssätt som blir avgörande för barnets eller barnens språkutveckling.

Samtalen har genomförts i fasta grupper och genom systematisk dokumentation. Vid sista tillfället sammanställdes all data från samtalen och analyserades från individ till gruppnivå. Under året har vi kopplat vår beprövning till litteratur som är baserat på forskning, bland annat Högläsning till, för och med flerspråkiga barn av Maria Heimer och Svenska som andraspråk i praktiken av Polly Björk-Willén.

Vad har vi då upptäckt i vår beprövning? Jo, att det finns några förutsättningar som är avgörande för att högläsningen blir kvalitativ. Ett genomgående mönster i dokumentationen är pedagogens engagemang, förberedelse och närvaro. När pedagogen lever sig in i boken med röst och gester påverkas barnens intresse positivt. Att vara förberedd och känna till boken väl med inplanerade frågor med ett syfte, gör att pedagogen bättre kan stötta det enskilda barnets språkutveckling.

Ett annat tydligt mönster vi sett är att organisatoriska val direkt påverkar den språkliga kvaliteten. Bland annat om lässtunden sker precis innan maten, i ett stort distraherande rum när barnen är trötta och hungriga, så leder det ofta till att de tappar fokus. Istället har vi nått framgång genom att medvetet välja tidpunkt på dagen och att minska gruppstorleken så att varje barn får ett större talutrymme, vilket är avgörande för barn som erövrar ett nytt språk. Det är också viktigt att välja en bra och lugn plats som skapar en känsla av närvarande.

Strategier som bygger broar mellan språk

För att stötta våra flerspråkiga barn har vi gått från enklare högläsning till att aktivt arbeta med språklig stöttning. Detta innebär att vi i förväg identifierar svåra ord, översätter dem till barnens modersmål med hjälp av digitala verktyg eller flerspråkiga kollegor, och använder konkreta föremål som rekvisita för att förtydliga innehållet.

En annan framgångsrik metod har varit för-läsning, där vi läser boken enskilt med de barn som behöver extra stöd innan vi möter hela gruppen, för att bygga upp deras förförståelse och självförtroende.

Filmning var en central del av arbetet med att skapa beprövad erfarenhet kring högläsningen. Det fungerade som ett verktyg för både individuell reflektion och gemensam analys i kollegiala samtal. Genom att titta på filmerna i efterhand kunde pedagogerna upptäcka detaljer i sin egen undervisning som var svåra att se i stunden. Till exempel som att upptäcka när lästempot blir för högt eller när vi missar barnens egna inspel, så har vi i kollegiala samtal kunnat utveckla våra undervisningsstrategier.

En pedagog noterade att läshastigheten ökade mot slutet av boken när barnen började tappa intresset. En annan upptäckte att hon visade bilderna för snabbt för barnen och inte bemötte barnens tankar kring texten utan att snabbt läste vidare. Pedagogerna kunde även granska om de använde ett tydligt tal och hur de placerade sig i förhållande till barnen för att skapa bästa möjliga kontakt.

Dokumentationen möjliggjorde en djupanalys av barnens gensvar, vilket ledde till viktiga insikter om deras behov. I ett fall upptäckte en pedagog genom filmningen att ett barn hade betydligt lägre språkkunskaper och ett mer begränsat ordförråd än vad man tidigare trott. Pedagogerna fokuserade särskilt på att analysera barn med annat modersmål för att se hur engagerade de var i olika typer av böcker eller när rekvisita användes. I filmerna blev det tydligt hur mycket talutrymme barnen faktiskt fick för att prata och reflektera.

En filmad dokumentation var en förutsättning för de kollegiala samtal som låg till grund för vår beprövning. På nätverksträffarna visade pedagogerna sekvenser ur filmerna för att sedan tillsammans i gruppen kunna analysera vad som gjorde skillnad i lässtunden. Genom att gemensamt titta på dokumentationen kunde de ställa nyfikna frågor till varandra och ge förslag på utveckling av lässtunden, så som att använda mer rekvisita, ändra placering av barnen eller prova för-läsning för vissa individer. De kunde även se yttre faktorer som påverkade läsningen, till exempel om barnen blev distraherade av händelser utanför fönstret, av själva filmkameran eller andra avbrott som att en kollega kom in och störde.

Barnens progression och sociala samspel

I dokumentationen kan vi se tydliga samband mellan högläsningen och barnens utveckling. Barnen visar ökat självförtroende och vågar ta mer plats i samtalen när de blir förtrogna med bokens handling. När högläsningen sker i en mindre grupp sker även ett gemensamt lärande där barnen lär av varandra. De som kommit längre i sin språkutveckling kan hjälpa till att förklara begrepp för sina kamrater.

Det blir också en tydlig litteracitetsutveckling när bokens handling blir en del av barnens lek. Sammanfattningsvis visar vår beprövning att högläsning i förskolan är som mest effektiv när den är planerad, interaktiv, medveten och präglad av pedagogens engagemang, samt när den ges utrymme att vara en prioriterad och ostörd aktivitet i vardagen.

Linda Bergh
Verksamhetsutvecklare Språkcentrum Mölndal
linda.bergh@molndal.se