Profilen Veronica Garthman

Varför ska jag ha skruvdragaren? Ta den själv! Veronica Garthman är barnskötaren som ser att ingenting är omöjligt och att problemlösning tillsammans med barnen är kärnan i arbetet. Hon berättar hur olika innehåll och material hela tiden berikar varandra när återbruksmaterial, digitala verktyg, odlingar och barnens egna konstruktioner vävs samman.

Barnskötare Veronica på Gastorps förskola

Vem är du Veronica?
Jag började som barnskötare i Mölndal för 25 år sedan och hamnade ganska omgående i Lindome. Efter en tid landade jag på Gastorps förskola och där blev jag kvar. Det har hänt så mycket under de här åren och jag har utvecklats tillsammans med förskolan.

Från början var det en liten förskola med endast två avdelningar men efter en brand 2007 utökades den med ytterligare en. Det nya huset inspirerade till att arbeta i storarbetslag och det tycker vi är ett vinnande koncept. Det har varit väldigt roligt att skapa det här arbetssättet från grunden.

Berätta lite om din yrkesroll just nu
Jag sammansvetsar mycket i mitt arbete och låter olika innehåll och material berika varandra. Hållbar utveckling ligger mig varmt om hjärtat och vi arbetar med restmaterial både ute och inne men också digitalt. Den digitala dimensionen finns med i det mesta vi gör.

För tillfället arbetar vi mycket med film och barnen skapar egna filmer på en rad olika sätt. Alltifrån 1-2 åringarna som gör små Stop motionfilmer till de äldsta barnen som gör egna manus och planerar vilka scener de ska spela in.

Det har också funnits en stor nyfikenhet kring hur tecknad film skapas och barnen stötte då på bekymmer med att pappren inte låg stilla när de skulle filma. Det löste vi genom att tillsammans rita, mäta och bygga ett iPadställ av återbrukat spillmaterial. Så fusion och problemlösning är ständigt närvarande i min yrkesroll.

Hur ser en riktigt bra dag på jobbet ut?
En bra dag är fylld av skratt tillsammans med barn och kollegor. Den genomsyras också av att vi genomför projekt som vuxit fram i samspel med barnen och många av projekten sker ute i vår Sinnesträdgård.

Utgångspunkten är att ingenting är omöjligt och att vi lär tillsammans. Det är så fint att se stoltheten när barnen säger saker som ”Jag lärde Tanja hur en skruvdragare fungerar.” Här lär vi vuxna oss saker av barnen varje dag, så en bra dag får jag ny kunskap. Och så ska såklart en bra dag innehålla lite dans - med musik blir allt så mycket roligare!

Berätta lite om Sinnesträdgården
2014 blev vi av med ett stort äppelträd som fanns på en avskild del av gården. Den platsen var lite svår att utnyttja eftersom vi inte har uppsikt där och äppelträdet hade blivit en naturlig samlingspunkt. Tillsammans med några barn föddes då idén att vi skulle kunna plantera lite nya växter där.

Några barn var drivande och kom med nya idéer, grävde och samlade själva in buskar och perenner från familj och grannar. Det var början till det som idag är sinnesträdgården. En enkel gräsmatta är nu helt förvandlat med fruktträd, växter och blommor som lockar fjärilar. Det finns saker att lukta på, smaka av och lyssna på. Sinnesträdgården kan ge en hel dags avslappning för både små och stora.

Sinnesträdgård på förskolan med blommor och insektshotell


Vi tillför något nytt varje år i trädgården och i centrum står vårt stora insektshotell som barnen själva sökt kunskap om, samlat material till och byggt. Insektshotellet illustrerar mycket av min och Gastorps grundfilosofi:

Barnen ska få känna att de själva kan och de är aktiva i att såga, snickra och skruva.

Vi har massor med idéer nu i vår sinnesträdgård. Vi behöver röja efter vintern, så nya frön och det börjar redan knoppas. Det känns väldigt roligt att vi i april får studiebesök från Skara. De blev inspirerade av artikeln om sinnesträdgården som vi medverkade i för fem år sedan och är nu jättetaggade att få besöka oss. Vi ser också fram emot ett fortsatt kollegialt delande med dem framöver.

Har du något bra yrkestips?
Våga misslyckas, våga fråga, lär tillsammans och utmana gärna varandra lite. ”Varför ska jag ha skruvdragaren, ta den själv!” Att vara med barnen är också kollegialt lärande och vi behöver öppna upp oss för att lära av barnen.

Kan du skicka med en utmanande tanke till oss alla?
Vilka vuxna vill vi att dagens barn ska bli? Hur kan vi grunda för att de ska få med sig självkänsla och självständighet?

Text: Marie Eriksson
Foto: Jenny Nilsson

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Dela på:

    Senast uppdaterad