Kroppen måste med!

Att spela ett musikinstrument är en komplex handling som kräver enormt mycket teknik och finmotorik, ändå har man traditionellt inte jobbat med kroppen i instrumentalundervisningen. Rörelsemetodiken Timani ändrar på det!

Inom musikundervisningen saknas fortfarande detaljerade, konkreta och kvalitetssäkrade metoder för att jobba med kroppen. Enskilda lärare har tagit fram goda metoder som bygger på egen erfarenhet, men den kunskap man har att ge vidare till sina elever då beror helt och hållet på vilka utmaningar man själv ställts inför under sin resa som musiker. Det för med sig att många elever och lärare kör fast, de vet inte hur de skall komma vidare. Det är frustrerande både för elev och lärare.

Det finns många kroppsmedvetenhetsmetoder som kan hjälpa. Jag har provat flera och tycker att Timani utmärker sig när det gäller detaljrikedom och relevans för just musiker.

Timani är en rörelsemetodik utformad av den norska pianisten Tina Margareta Nilssen för att ge svar på frågan: ”Vilken kunskap behöver en musiker för att utnyttja sin fysiska och mentala potential på ett maximalt sätt?” Vägen dit går bland annat genom anatomikunskap, kroppskännedom och fysiska övningar.

Rör på revbenen

Sedan jag lärt mig Timani har det blivit riktigt kul att undervisa! Jag har fått övning i att analysera rörelsemönster hos musiker, kan se orsakssammanhang i elevens rörelser och ge träffsäkra instruktioner som leder till förändring. Till exempel; när man skall spela flöjt behöver man mycket luft och många nybörjare andas mellan varje ton. Detta andningsmönster kan följa med eleven ganska länge, även om hen försöker andas mer sällan. Orsaken är ofta att eleven inte är medveten om vilka rörelser i bröstkorgen som är möjliga, och hämmas av det. Jag kan då visa eleven var lungorna är placerade (de sitter högre upp i bröstkorgen än de flesta av oss är medvetna om) och att varje revben kan vinklas uppåt och utåt (de är fästa vid bröstbenet och kotorna i ryggraden med små leder). Detta ger möjlighet för rörelse inte bara runt nedre delen av revbenen utan också under armarna och ända upp till nyckelbenet. Eleven får hitta sina egna revben, och känna efter på sin egen kropp hur högt upp lungorna faktiskt sitter och hur revbenen kan röra sig. Om jag därefter ber eleven andas in som vanligt och bara känna efter var luften ber om att få komma in, sker ofta en större utvidgning av bröstkorg och lungor än innan.

På en lektion kan det ta ungefär fem minuter att hitta till detta och jag har varit med om att elever sedan har dubblat antalet toner de kan spela i rad, på första försöket. Så varför ber jag då inte bara eleven att andas djupare och mer så fort hen kommer in på lektionen? Jo, för att utan att känna efter är det lätt att vi använder ytlig muskulatur som faktisk hämmar rörelserna i bröstkorgen och bromsar en naturlig andning.

Massage för koordination

Ett annat sätt att jobba är att hjälpa eleven reglera sin kroppsspänning. Man kan till exempel be dem att hoppa tyst, så att det inte dunsar när de landar. Då spänner de benen, bålen och armarna på rätt sätt. Det kan bli en genväg till att ”stapla skelettet” så att hållningen blir optimal för att underlätta spelandet.

När man spelar flöjt har man också utmaningen att man måste byta grepp utan att kunna se fingrarna. Även om eleven vet vilka fingrar som ska tryckas ner, luras koordinationen av att man inte kan titta på fingrarna. Om en elev upprepade gånger spelar fel kan man försöka stärka den neurologiska kontakten mellan hjärnan och varje enskilt finger genom att massera fingrarna, en i taget, med stor uppmärksamhet. Jag upplever att elever sedan byter grepp snabbare och hittar rätt greppkombination lättare. Alternativet är att peta ner och lyfta upp elevens finger och på så sätt ge hjärnan en signal om var fingret är. Men det är fint att kunna hjälpa eleven att klara det själv.

Kroppen hos barn och unga är i ständig förändring och de är i perioder inte uppdaterade på sin nya kropp rent koordinationsmässig. Kroppens GPS har till exempel inte hunnit med att programmera in de nya koordinaterna för fingertopparna, så att säga. Detta måste man behandla med största respekt och låta barnen få ro att landa i den ”nya” kroppen och hitta sig själva. Därför väntar jag med detaljerat koordinationsarbete tills eleven har nått rätt mognad, motivation och emotionell utvecklingsfas. Under tiden jobbar jag med närvaro och kroppsmedvetenhet.

Timani i klassrummet

När vi undervisar i ett klassrum har vi att göra med olika individer som tar med sig sina erfarenheter, sin morgon och sina bekymmer till klassrummet. Även om vi som lärare får tyst på gruppen betyder det inte att vi har allas uppmärksamhet, eller att alla i gruppen är fokuserade på det vi ska göra. Timani lär ut övningar som effektivt leder in eleverna i en närvaro där tankarna faller till ro. Och därifrån är det mycket lättare att leda klassen genom en gemensam lektion. Själv har jag ofta använt sensoriska övningar som stärker den mentala närvaron i stora grupper, gärna efter en rast eller en gemensam aktivitet. Det handlar om att få eleverna att känna in den egna kroppen och kan vara så enkelt som att registrera känslan av golvet mot fotsulorna. Man kan också lägga in sådana övningar mitt i en tung teorigenomgång när man känner att eleverna börjar tappa fokus.

Många elever har svårt att sitta still. Man kan kalla det oro, eller helt enkelt kroppens fantastiska förmåga att tala om för oss vad vi behöver. Timani visar att vi inte är skapta för att sitta still! Kroppen behöver ändra position och säger till när vi skall göra det. Att vara tvungen att hindra denna naturliga reflex är inte bra i det långa loppet. Här kan man möjliggöra olika sittställningar och arbetsställningar med hjälp av inredningen i klassrummet, samt lägga in rörelse som del av inlärningsmetoderna. Både barn och vuxna lär sig bättre när man använder alla sinnen, koordination och rytm!

Aktivera spralliga ben

Att sitta på golvet ger många bra variationsmöjligheter. Om alla har sin egen kudde blir det mer ordning än om man bara glider runt på golvet. Fasta yogakuddar och mattor är bättre än mjuka kuddar som halkar runt på golvet.

Som flöjtist har jag gjort hundratals skolkonserter. Under dessa konserter sitter många av eleverna i publiken på mattor på golvet och efter ett tag börjar de skruva på sig. Naturligt nog. Vår första impuls är att tänka att de har tråkigt och vill därifrån och vår sociala justeringsreflex är att korrigera eleverna att sitta still. Men när de väl har justerat sin sittställning eller lagt sig ner på magen, blir de lugna igen. Det vi vill åt är ju elevernas uppmärksamhet och att de inte fokuserar på att ryggen är trött eller att de måste hålla sina spralliga ben i styr. Om en elev behöver gå omkring, får hen göra det. Man kan antingen störa sig på det eller se det som elevens naturliga sätt att hitta tillbaka till ett lugn i kroppen.

Det finns flera sätt att jobba utifrån den senare hypotesen. Säg att en konsert varar i 35 minuter, då lägger vi in en gemensam aktivitet efter ca 15 minuter, där alla i publiken ska stå upp. De 10 sista minuterna får publiken till exempel möjlighet att dansa tillsammans med oss.

Träna upp stödmuskulaturen

Sedan jag kom i kontakt med Timani har jag upptäckt att talang handlar mycket om att ha goda fysiska förutsättningar att spela sitt instrument. Att röra sig ledigt, ha optimal koordination och en naturligt sund kroppshållning med få fysiska och emotionella spänningar. Då är det lätt att spela, och det går raskt framåt. Har man mindre optimal koordination, det vill säga att man främst använder det yttre muskelsystemet för att spela eller har för mycket, eller för lite, spänning i kroppen så måste man parera för många småproblem innan man kan ägna sig åt spelandet. Då går det inte så snabbt framåt. Med de möjligheter som finns för att jobba med koordination inom Timani ser jag att många fler kan komma förbi kroppsliga hinder och nå en högre nivå på sitt instrument.

Medan andra metoder lägger stor vikt på avslappning jobbar Timani mycket med att aktivera stödmuskulatur. Vi kan inte slappna av i alla muskler, några muskler måste jobba för att det skall bli musik! Ökad spänning kommer från kroppens försök att skapa stabilitet. Tänk dig att du står upp länge. Efter ett tag sjunker du ner i knävecken och låser knäna. Kroppen hittar på det sättet stabilitet. Det är en jättebra plan B, men som musiker vill du åt plan A, som är kroppens mest optimala sätt att arbeta. Om du aktiverar den lilla popliteus-muskeln i knävecket får din knäled precis det stöd den behöver för att balansera lårbenet ovanpå vadbenet. Det kräver mindre muskelkraft och ger bättre kraftöverföring från golvet genom kroppen och ut i instrumentet. Att jobba med Timani är att lära sig hitta till varje enskild muskel och veta hur man aktiverar den genom koordinationsövningar.

Snabb utveckling med Timani

För en del är kulturskolan en fritidsaktivitet och för andra är den början på en lång yrkesutbildning. Men vi vet inte för vem. Vi kan inte avgöra det utifrån vilka elever som verkar intresserade eller inte – intresset kan komma senare, när de bemästrar instrumentet. Jag måste ta min del av ansvaret för att alla som börjar i undervisning hos mig ska kunna välja musik som yrke i ett senare skede om de önskar. På så sätt tycker jag att det är lika spännande att jobba med nybörjare som med professionella musiker.

Det jag framför allt märker med att undervisa enligt Timani är att det går snabbt framåt. Eleverna känns trygga, och tror på sin egen förmåga. De är inte rädda för att prova nya saker eller ängsliga för att köra fast, utan litar på läraren kan ge dem verktyg för att komma loss på egen hand. De tycker det är kul att lära, därför att det finns svar! Flöjttekniskt kan jag inte säga att alla har bättre klang eller bättre fingerteknik – men alla utvecklas mycket bra utifrån sina förutsättningar. Genom Timani har jag blivit bättre på att läsa av eleven och se var hen är redo att utvecklas. Vi ger oss inte in på områden som inte kommer att ge framsteg, utan återvänder dit när eleven är redo.

Som pedagog har man många verktyg i säcken och Timani kan lätt kombineras med andra undervisningsmetoder på ett sätt som passar dig och din undervisning. Vill du ha tips och idéer kan du gå med i Timani Community och även besöka norska Institutt for musikerhelse og bevegelse där det finns massor av information och datum för kommande utbildningar.

Sigrid Egtvedt
Flöjtist, flöjtpedagog och Timanilärare

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Dela på:

    Senast uppdaterad