Jobbskuggning i Pompeji

Lärare från Lackarebäcksskolan har besökt den italienska staden Pompeji för att lära mer om ledarskap, lärmiljö och arbetsro inom ett Erasmus+ program.

Vi är fyra lärare från Lackarebäcksskolan som fått möjlighet att besöka den italienska staden Pompeji under en vecka i april. Vårt syfte var att jobbskugga italienska kollegor inom ramen för vår skolas Erasmusprojekt. Vi har fått medel från EU:s Erasmus+ program, som är ett program för bland annat utbildning i EU, för att kunna jobbskugga och kompetensutveckla oss. Våra mål för resan var att titta på arbetsron, språkbruk mellan elever och lärare, pedagogernas ledarskap och lärmiljön.

Staden Pompeji

Pompeji har cirka 25 000 invånare och verkar vara en välmående liten stad. Vi fick höra att det är väldigt populärt att bo i Pompeji för att det är lugnt och det finns bra service och skolor. Pompeji ligger ett par mil sydost om storstaden Neapel, i södra Italien. Området är känt för bland annat pizza, tomater, vulkanen Vesuvius och naturligtvis maffian. De flesta tänker nog på den antika staden som begravdes under aska och lera år 79 efter Kristus (vid ett av vulkanen Vesuvius utbrott.) Innan projektet visste vi inte att det fanns en nutida stad med samma namn på samma plats.

I Pompeji besökte vi olika skolor. Två av oss som undervisar i lågstadiet besökte Scula Primaria och de av oss som undervisar i idrott besökte Scuola Secondaria.

Scuola Primaria

I Scuola Primaria undervisas årskurs 1-5, motsvarande årskurs F-4 i Sverige. Skolan är liten både till storlek och elevantal, ca 100 elever med en klass i varje årskurs. Skoldagen börjar kl 8:10 varje dag och avslutas vid lite olika tider, beroende på ålder. Även på lördagarna är skolan igång, men då arbetar de med olika projekt. Detta verkade vara frivilligt.

Två lärare delade mentorskapet i två klasser och de hade fördelat ämnena mellan sig. En lärare undervisade alla elever i engelska. När det var rast satt eleverna kvar i klassrummen och åt medhavd matsäck och de hade ingen rast för lek utomhus.

Scuola Secondaria

Skolan “Amadeo Maiuri” i Pompeji består av två skolor som ligger i två olika områden i staden Pompeji. Här går elever i åldrarna 10-14 år. I den centrala byggnaden finns det administrativa kontoret, rektorns kontor och flera klassrum. Skolan har en klass med musikinriktning där de lär sig fyra olika instrument; piano, gitarr, fiol och cello. Idrottslektionen bedrivs på en basketplan utanför skolan.

Den ena skolbyggnaden ligger i den norra utkanten av Pompeji och den andra ligger en bit därifrån, precis på gränsen till kommunen Scafati. Idrottslektionerna bedrevs på en fotbollsplan i närheten. På båda dessa skolor var lärarna ämneslärare och undervisade elever i olika åldrar. Eleverna hade sina fasta klassrum och pedagogerna förflyttade sig mellan klassrummen.

Skillnader vi funderade över

Något som vi reflekterade över var att eleverna inte fick några extrauppgifter om de blev färdiga före de andra. De väntade vid sin plats, satt och målade lite extra på någon uppgift de gjort tidigare, hjälpte en kompis eller liknande. Hos oss i Sverige är det väldigt stort fokus på att alla ska ha utmaningar på sin nivå och ingen får sitta sysslolös eller tycka att något går för lätt. De elever som var klara blev heller inte rastlösa eller stökiga utan väntade lugnt på att läraren skulle gå vidare. Lärmiljön handlade också om att arbeta tillsammans och eleverna visade förmågan att vänta på varandra.

Vuxna i allmänhet och lärarna i synnerhet verkade ha en mer naturlig auktoritet i Italien. Inte på ett dåligt sätt, utan snarare att eleverna inte lade tid och energi på att vara kaxiga eller leva ut under lektionerna. Vi såg inte vid något tillfälle en elev som inte lyssnade på eller som pratade emot de vuxna. Lärarna verkade inte behöva lägga så mycket tid på sitt ledarskap eller att skapa ordning i klassrummet. Inte på den skolan vi var på i alla fall. Vi upplevde inte heller att eleverna var rädda för sina lärare, utan det kändes som att de hade en god relation.

Vi blev förvånade över att flera lärare verkade ha “favoriter” och också berättade om det för oss på ett öppet sätt. Vi reagerade också på att handuppräckning inte verkade existera. Eleverna pratade rakt ut, eller så riktade läraren sin fråga till en specifik elev. Trots detta känns det inte stökigt. Det är inte heller så mycket hyschande, faktiskt nästan inte alls.

En annan reflektion är kring elevernas material och noggrannhet. Vi funderade över om det kan bero på att eleverna varje dag får ta med sig sina skolböcker hem för att arbeta. Det är också hemmet som har köpt materialet. Kan det vara en anledning till att eleverna är mer rädda om materialet?

Reflektioner som ledde till lärande

Det var väldigt spännande att få uppleva undervisning i en annan kultur och att ha tid att bara observera och reflektera, något man sällan hinner till vardags i den egna verksamheten.

Det viktigaste lärandet för oss var de diskussioner vi hade oss fyra emellan, när vi diskuterade vad vi sett och upplevt. Det satte ljuset på vår egen verksamhet och öppnade upp för frågor och samtal kring varför vi gör som vi gör.

Hanna Sahlgren, Förstelärare
Robin Demén, Lärare i idrott och hälsa
Åsa Holmstrand Ollander, Lärare i idrott och hälsa
Charlotta Hansson, Grundskollärare