Att påbörja sitt livslånga lärande som förskollärare

En students tankar om verksamhetsförlagd utbildning.

student fsk

Mitt namn är Emelie Apelqvist och jag är nu ute på min sista praktikperiod tillsammans med min lokala lärarutbildare Mona Rundén. Hösten 2014 påbörjade jag min resa mot att bli förskollärare och det var vid samma tid som det femåriga projektet med övningsförskolor initierades på Göteborgs Universitet. Projektets syfte var att öka kvaliteten på den verksamhetsförlagda utbildningen, dels genom att specifika förskolor och lokala lärarutbildare valdes ut, dels genom att vi studenter skulle få återkomma till samma övningsförskola vid varje praktiktillfälle och på så vis inte behöva ödsla tid på att skapa nya relationer. För min del har övningsförskoleprojektet varit en rakt igenom positiv upplevelse.

Trygga broar byggs

Tack vare att de lokala lärarutbildarna alltid träffas på förberedande reflektioner kring kursens mål och uppgifter inför varje praktik, är de väl förberedda när vi studenter kommer och utgör således en trygg bro mellan teori och praktik. Samarbetet mellan övningsförskolorna och Göteborgs Universitet omsätter kursmålen i praktiken och förenklar såväl studentens som handledarens roller. Därtill leder kontinuiteten i att ha samma lokala lärarutbildare under alla fyra praktikkurser till att jag som student får en given roll i verksamheten. Jag lär känna barnen, deras vårdnadshavare, förskolechefen och personalen. Jag blir trygg i lokalerna, känner till strukturen och får en roll i arbetslaget där jag kan delta i det systematiska kvalitetsarbetet och vara med och påverka verksamheten tillsammans med mitt arbetslag.

Handledaren är medresenär

Inför varje praktiktillfälle är det med skräckblandad förtjusning som en ser fram emot att få lämna universitetets lokaler under några veckors tid och kvällen innan första dagen snurrar flera tankar i huvudet om vad som förväntas av mig som student. Därför är det också otroligt värdefullt att ha sin egna handledare som medresenär på lärprocessen. En handledare som tror på en och är en lika nyfiken medupptäckare med mig som de är i sin roll som förskollärare gentemot barnen. På universitetet talas det om de parallella lärprocesser vi kan ingå i tillsammans med barnen i allas vårt livslånga lärande. Parallella lärprocesser som i sin tur kan översättas till relationen mellan student och lokal lärarutbildare.

Jag minns att min handledare Mona redan under min första praktikperiod sade att hon tyckte så mycket om att få studenter; ”Det är ju NI som har med er all ny kunskap”. ”Va?!” tänkte jag; ”hur skulle jag kunna lära henne någonting, det är ju hon som lär mig?”. Jag kunde inte sätta fingret på det då men har burit med mig det under varje praktikperiod sedan dess. Och nu, tre år senare då jag befinner mig på min sista praktikkurs, kan jag verkligen förstå vad hon syftade på. De lokala lärarutbildarna utgör en enorm trygghet för oss studenter med all sin beprövade erfarenhet och kunskap. Samtidigt befinner vi oss studenter i utbildningens kärna och kan tillföra nya forskning om förskolan. Genom den ömsesidiga respekt som byggs upp mellan student och handledare implementeras således skollagen dagligen. Tillsammans kan vi säkerställa att förskolan vilar på såväl vetenskaplig grund som beprövad erfarenhet.

Tack för ovärderlig insats

Det är otroligt häftigt att få känna sig som en tillgång för både arbetslaget och för att göra barnens röster hörda. Att min handledare lyft och utmanat mig i min förskollärarprofession råder det inga tvivel om. Hennes nyfikenhet på mig och min kunskap sätter fingret på varför jag en gång valde att läsa till förskollärare, för få är väl de yrken som har samma variations- och utvecklingsmöjligheter som förskolläraryrket?

Det är med en dubbel känsla jag nu träder in i min sista veckas praktik, mina sista fem dagar tillsammans med handledaren som guidat mig till att bli den förskollärare jag är idag. Jag hoppas att denna text får er lokala handledare att sträcka lite extra på er, ni gör en ovärderlig insats för att kvalitetssäkra framtida förskoleverksamhet! Jag tror på att allt börjar med en lärare och längtar så otroligt mycket efter att få komma ut och sprida mitt engagemang för barnens nyfikna upptäckarlusta. Och visst måste jag erkänna att jag hoppas på att jag en dag kan få ge en student den fantastiska känslan det innebär av att ha ”en Mona” vid sin sida!

Bloggat av:
Emelie Apelqvist
student vid förskollärarutbildningen i Göteborg

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Dela på:

    Senast uppdaterad