Värna barns lekstyrka

Förskolans läroplan, Lpfö 18, slår inte bara fast att lek ska ha en central plats i barns utbildning. Den lyfter också fram att leken har betydelse för barns utveckling och välbefinnande och att det är leken i sig som är viktig för barnen. Margareta Öhman är leg. psykolog och familjeterapeut och författare. Hon har ägnat en stor del av sitt yrkesverksamma liv åt leken och att belysa vikten av den på en mångfald med sätt.

Att få följa Margareta Öhman genom åren har berikat mitt yrkesliv och bekräftat många av mina tankar kring lek. I den här boken belyser hon många nya perspektiv som väcker min nyfikenhet och lust att fördjupa mina tankar och kunskaper om leken. Styrdokument, barnkonventionen och relevant forskning finns med som en ryggrad genom hela boken och ger ett tyngd till Öhmans resonemang kopplade till levande exempel från verksamheten.

Lekstyrka

Boken är uppbyggd runt tankar om lekstyrka, ett begrepp som framhåller vikten av att stärka de förmågor som krävs för att bli och vara lekande. Margareta beskriver att leken kan förknippas med styrka i form av kraft och energi, precis som en muskel – genom att användas ökar den i styrka. I bokens inledning lyfter Öhman att lekandets gåva är en aspekt av den etiska omsorgen om barn och en viktig del av det vi idag kalla social kompetens, och inte minst social hållbarhet. I leken är allt möjligt och lekandet bidrar till en känsla av kompetens och glädje över att kunna och klara - och det bygger lekstyrka.

Lekande kan ge barn unika möjligheter att utveckla sin föreställningsförmåga och lekfulla sätt att tänka eftersom lekande är en arena där allt är möjligt och där det inte går att göra fel. Barn leker med idéer i sitt lekande.

Många intressanta delar i boken

Leken för sin egen skull är något som alltid varit viktigt för mig som förskollärare. Margareta lyfter på ett fint sätt hur barn äger sitt lekande, men att pedagogerna i förskolan samtidigt behöver förstå vad som krävs för att kunna värna och främja det. Vi behöver ha en medveten hållning till leken och vara möjliggörare genom att skapa tid, rum och ro för leken i rika och varierade lekmiljöer.

Jag fastnade också för begreppet närgranska som återkommer genom hela boken. Det ger en mer fördjupad beskrivning än begreppet observatör och det är en grundförutsättning för att vi ska kunna lära känna, stödja och främja barnens lek.

Bokens tio kapitel bjuder på många viktiga delar som; lekens tillblivelse, rätten att leka, lekandets egenvärden och hot mot lekande. Mycket intressant är också Margaretas kopplingar till hjärnforskning där hon belyser hur en medveten hållning till barns lekande och rika och varierade lekmiljöer kan förändra förutsättningarna för hjärnans sätt att växa och fungera.

En annan intressant aspekt som författaren belyser är att människan har den längsta barndomen av alla högre stående däggdjur. Öhman resonerar kring att människans barndom kanske så lång för att barn ska hinna få tillräckligt många och varierande (lek)erfarenheter och därigenom möjlighet att utveckla hjärnan och sitt fungerande optimalt. Vi föds med en beredskap att leka och lekberedskapen utvecklar vårt lärandesystem.

Närvarotör, medlekare och iscensättare

Det kapitel som ligger mig allra varmast om hjärtat är kapitel 10 som handlar om pedagogens olika positioner i och runt leken. Vi kan visa att leken är viktig på så många olika sätt och genom att förflytta oss mellan många olika roller i och runt leken kan vi förstå, möjliggöra, stödja och främja lek.

Att balansera mellan att vara närvarande och att lämna lekandet ifred är komplext i sig men vi behöver också vara medvetna om hur vi agerar när vi närmar oss barns lekande. Öhman gör fina beskrivningar av pedagogernas olika roller som med fördel kan användas för gemensam reflektion i ett arbetslag. Som närvarotör kan vi följa lekandet antingen utanför eller innanför. Som medlekande är vi innanför lekandet och som iscensättare av miljöer skapar och arrangerar vi rum för lekande, och det kan vi göra utanför leklandet eller som deltagare innanför lekandet.

Författaren problematiserar också det dubbla uppdraget - att vi ska lära barnen genom lek genom att använda lekandet som undervisning och samtidigt värna barns rätt till egen initierad och fri lek. Som pedagoger i förskolan är vi verkligen lekens möjliggörare i form av att skapa tid, rum och iscensättningar som lockar till lek. Samtidigt behöver vi hela tiden finnas där för att ge stöd, tolka signaler och hitta nycklar till lekvärldarna för varje barn.

Att lekfullt bidra till lekande

Jag håller med Margareta Öhman om att det är viktigt att vi kan vara flexibla och inta olika positioner och att vi har ett tydligt syfte och en medvetenhet när vi närmar oss barns lek. Men samtidigt får vi inte bli rädda för att plocka fram leken i oss och ge oss hän tillsammans med barnen. Som lekande förebilder kan vi visa att leken är viktig och att vi värdesätter den.

Öhman menar att de vuxnas kunskaper om, insikt i och egen lekförmåga är mer avgörande för hur djup, långvarig och utvecklande barnens lek blir en de enskilda barnens fantasiförmåga eller lekfullhet. Hon beskriver att det handlar om hur vi förhåller oss till lekande och vilka positioner vi intar. Hon lyfter också fram att lekforskning visar att vi ofta är oklara och vaga i förhållande till lekande och mest intar en övervakande funktion.

Så vad gör vi då av allt det här svåra och komplexa men ändå så otroligt viktiga? Jag tänker att vi så ofta vi kan ska vara både lekfulla och lekande men att vi låter lekprocessen i sig få utrymme och plats. Vilket innebär att vi många gånger behöver sätta våra egna idéer åt sidan och i stället låta barnen och processen visa vägen.

Att vara lekandets ambassadör

Bokens allra sista avsnitt handlar om att ständigt stå upp för lekandet och att vara dess goodwillambassadör. Det är betydelsefullt att vi för fram frågor relaterade till lekande överallt och i alla sammanhang där det kan vara relevant - i det egna arbetslaget, på den egna arbetsplatsen, inom utbildningen, gentemot vårdnadshavare och till politiker.

Att vara lekandets ambassadör innebär enligt Öhman att arbeta för varje barns rätt och unika sätt att vara lekande och för att hjälpa barn att komma samman i gemensamt egeninitierat lekande. Och sist men inte minst - att vara lekande själv!

Marie Eriksson
Verksamhetsutvecklare

Värna barns lekstyrka av Margareta Öhman, Gothia kompetens 2021