Rum för lärande - för att bli sitt bästa jag

Nu har det kommit en ny bok om fysiska lärmiljöer som heter Rum för lärande och är skriven av Katinka Vikingsen. Boken är en inspirerande genomgång av förskolans olika rum med konkreta tips, förslag och bildexempel som visar på möjliga vägar framåt.

Boken Rum för lärande av Katinka Vikingsen.Foto: Carina Eriksson

Boken är en riktig tegelsten och har en utsida i regnbågens alla färger. Den lockar mig först visuellt och när jag kikar på rubrikerna i innehållslistan blir jag än mer nyfiken. Här tas det upp spännande saker som att teoretiska perspektiv gör skillnad på utformningen av miljön, dynamiska mötesplatser och material och ateljén som nerv.

På baksidan hittar jag en kort presentation av författaren där hon beskriver att hon numera arbetar som rektor men att hon har lång erfarenheten som förskollärare, pedagogista och arbete med förskoleutveckling på olika stadier. När jag sedan öppnar boken och börjar läsa förstår jag att Katinka även arbetat på H&M med att sätta samman inspirerande miljöer. Detta lockar mig ännu mer eftersom jag tänker att hon då kan titta på förskolan med många glasögon.

Varför en bok om lärmiljöer?

Katinka menar att de didaktiska frågorna Vad? Varför? och Hur? länge har varit självklara delar av förskolan planerade innehåll. Men frågan Var? har inte varit lika självklar. Att skapa förutsättningar i det fysiska rummet har ibland setts som något lite extra, kanske jämförbart med en extra god pralin och en fråga om tycke och smak. Men i denna bok vill Katinka lyfta lärmiljöns position och betydelse inom skolformen förskola. Hon vill även bidra till en likvärdighet med fler diskussioner om lärmiljöns utformning. För det tredje så vill hon lyfta fram några av förskolehistoriens pionjärer eftersom de präglat dagens förskola och vårt tänkande och görande så starkt. Vi får en fråga i boken som jag stannar vi en liten stund.

Fundera själva på om ni ser spår i våra förskolor som kan härledas till forna dagar?

Jag drar mig till minnes den gången jag fick möjlighet att smyga ner i källaren på en förskola som skulle fira 50 årsjubileum och öppna väl inpackade lådor med material från lång tid tillbaka. Vi fann gamla pussel som målats för hand och skolplanscher som visade svenska sädesslag, vi fann även Fröbels klosslådor, handgjorda giftfria Waldorfdockor och en mängd material som beskrevs som Geometri, Matematik och Färg och form. Jag tror att detta pedagogiska material fortfarande finns på en hel del förskolor.

Olikheter berikar

Det finns många olika sätt att utforma en förskola. I boken nämns exempelvis verkstadstänk, lekmiljötänk eller ateljékultur med inspiration från Reggio Emilia. Även Waldorf och Montessori och Freinet nämns som inspiration. Katinka förklarar dock tidigt i boken att hon själv inte tar ställning för den ena eller den andra idén utan att hon själv hämtat inspiration från många olika håll och då även utanför förskolans värld. Hon nämner att offentliga byggnader, museer och även miljöpsykologin inspirerat henne. Jag tycker att ordet flerstämmighet beskriver detta på ett fint sätt dvs en öppenhet för att hitta inspiration från många olika håll.

Det livslånga lärandet och lärmiljöer

Lärandet sker hela tiden, det är personligt och baserat på våra egna erfarenheter och även om lärande sker mellan oss så sker det på olika sätt och är unikt för varje individ. I detta kapitel lyfter Katinka fram frågor som handlar om vår barn- och kunskapssyn och hur vi ser på förskolans position i samhället.

Får barn vara medskapare av lärmiljön, är lärmiljön tvärdisciplinär (ämnesövergripande) och ser vuxna barn som kompetenta medborgare?

Jag tror att dessa frågor är viktiga att besvara av oss alla som arbetar på förskolan och de svar vi får kommer att spela stor roll för utformningen av lärmiljön. På sidan 34 finns en tabell som visar på varianter av formella (bestämda) och informella (obestämda) lärmiljöer. Ju mer formell och förutsägbar en lärmiljö är ju mindre handlingsutrymme får barns lek menar Katinka och hänvisar till avhandlingen ”Rum, barn och pedagoger” (2017) skriven av Sofia Eriksson Bergström. Själv tänker jag att eftersom lärmiljön på förskolan är allas gemensamma angelägenhet så bör den också vara föremål för både en långsiktig planering och en noggrann analys.

I slutet av detta kapitel knyter Katinka ihop resonemanget och menar att balansen mellan formella och informella lärmiljöer är viktig. Barn behöver både frihet, självständighet, reellt inflytande men också ramar och struktur för att få sina behov tillgodosedda. Jag håller med henne.

Ett schama ur Katinka Vikingsens bok om varianter av formella och informella lärmiljöer. Foto: Carina Eriksson

Loose parts - lösa delar som förundrar

En bit in i boken fick jag stifta bekantskap med begreppen loose parts som beskrivs som lösa, flyttbara material som kan användas och kombineras mångsidigt. Katinka beskriver det som material som lockar till nyfikenhet och förundran. Jag börjar genast tänka på det rest- och spillmaterial (som alla förskolor i Mölndal har möjlighet att få genom Skatan återanvändningscenter) och alla möjligheter som jag ser med detta material. I mitt inre ser jag ett helt rum inrett med enbart papprör i olika storlek. Enligt mig är detta ett rum som erbjuder mängder av möjligheter till nya kombinationer, till fantasi och kreativitet! Men alla slags erbjudanden vi ger barnen kräver medvetna pedagoger, så allt handlar om sammanhanget och den medvetna intentionen.

Pappersrullar

Verktygslåda för att läsa lärmiljön

När vi tittar på förskolans rum kan vi vara hjälpta av att använda oss av olika slags glasögon. Katinka ger exempel att vi kan använda läroplansglasögonen, genusglasögonen och så vidare men självklart ska rummets utformning också kopplas till sitt syfte och sitt sammanhang. I förskolan finns många variabler att ta hänsyn till som barns ålder, intresse och pedagogernas kompetens samt förskolans arkitektur. En fråga som ofta kommer från pedagoger är - Var ska vi börja liksom?

Katinka beskriver att hon har utarbetat en egen verktygslåda som utgår från dessa 12 begrepp som behöver samspela när det ska utformas rum för barn. Jag väljer att göra nedslag i några av dessa begrepp och hänvisar er till att själva läsa boken för mer information. Katinkas 12 begrepp i hennes verktygslåda:

  1. Områdets säkerhet
  2. Områdets tillgänglighet
  3. Område hållbarhet
  4. Område strukturerat
  5. Område utforskningsbart och experimentellt
  6. Område estetiskt
  7. Område variationsrikt
  8. Område flexibelt
  9. Område mötesplatser
  10. Område förbindelser
  11. Område normkreativitet
  12. Område autentiskt
  13. Området säkerhet

Under området säkerhet kan vi fundera över risker åt båda håll, inte bli för avslappnade och inte heller bli för hysteriskt rädda så att vi ser risker överallt. Att göra kloka avvägningar så att säkerhet och en spännande miljö berikar varandra.

Området tillgänglighet

För mig handlar tillgänglighet mycket om eget ansvar och självständighet. Är självständighetsperspektivet inbyggt i lärmiljön redan när förskolan byggs?

Att bygga en låg diskbänk i ateljén som innebär att barn kan städa undan efter sig signalerar enligt mig att vi ser barn som kompetenta när vi gör möbler som gör barn självständiga.

Att börja tänka tillgänglighet redan när en förskola byggs innebär att vi kan medverka till att skapa förutsättningar för barn i alla åldrar. Men tillgänglighet kan också handla om makt. Vem har makten över tillgången till materialet? Kan barnen nå materialet själva? Om alltför mycket material är synligt men inte nåbart kan det skapa en obalans i makt mellan vuxna och barn. Barnen blir beroende av oss vuxna som serverar materialet för att nå.

Men hur kan vi ha material tillgängligt och på rätt höjd, lagom mycket och även ge barnen ansvar för materialet? Katinka menar att nyckeln till detta handlar om att successivt träna sig på att få möta ett material i taget och att upprepning ger färdighet.

Med ateljén som utgångspunkt

Att se ateljén som en nerv som genomsyrar hela förskolan menar Katinka är att ta avstamp i en föreställning om att alla idéer uppstår genom fantasi, kreativitet, konst och skapande. Hon kopplar detta till Loris Malguzzis tanke att ögats språk är det viktigaste för barn att utveckla. Det hänger samman med tänkandet, skapandet och förståelsen och framförallt med talets utveckling. Barn som får utvecklas i sitt skapande med tekniker och kännedom om olika material får stora möjligheter att träna sin blick och därmed förena blicken, handen och handlandet. Katinka beskriver att hon ser förskolan som en enda stor ateljé där olika platser för skapande uttryck finns. En stängd ateljé är inte förenligt med läroplanen intentioner menar Katinka.

Samsyn för hur vi ska skapa goda lärmiljöer i förskolan

För mig har det varit svårt att göra boken rättvisa i bloggform. Den är så innehållsrik så att den behöver läsas för att förstå dess omfattning. Men i Lpfö 18 står det tydligt framskrivet att den fysiska lärmiljön är ett ansvar som ska delas av alla. Detta innebär alltså inte att det enbart är pedagogerna på en avdelning utan att även ledningens engagemang och handlingskraft är viktiga aspekter så att vi får en samsyn på utformningen av den fysiska lärmiljöns betydelse och därmed att vi tidigt skapar rum där barn får utvecklas och bli sina bästa jag. Jag tycker att Katinka har lyckats med att förmedla att om vi har en samsyn och jobbar tillsammans så kan vi skapa rum där barn får utvecklas och bli sina bästa jag. För mig kommer denna bok att vara en väldigt bra handbok i mitt arbete som verksamhetsutvecklare för förskolorna i Mölndal. Tack Katinka!

Carina Eriksson
Verksamhetsutvecklare och kreativ ledare på Sinkadusen
carina.eriksson@molndal.se

Rum för lärande av Katinka Vikingsen. Lärarförlaget 2020

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Dela på:

    Senast uppdaterad