Att vara speciallärare

Boken ”Att vara speciallärare” med Barbro Bruce som redaktör riktar ljuset mot speciallärarens skiftande arbetsuppgifter både i klassrummet och i arbetet kring skolutveckling.

boken att vara speciallärare

Den vanligaste frågan jag får när jag berättar för folk i min omgivning att jag snart är färdig speciallärare är; ”jaha, är det typ som specialpedagog?” Ibland förklarar jag kortfattat vad skillnaden är men ibland säger jag också; ”ja, nästan”. Visserligen läser vi två av tre år samma kurser men den stora skillnaden är HUR vi arbetar i praktiken. Då var det väldigt skönt när jag fick tag i den här boken som förklarar precis hur det är ”Att vara speciallärare” med Barbro Bruce som redaktör. Bokens syfte har varit att beskriva speciallärarens arbetsuppgifter och visa en bild av hur denna yrkeskategori kan fungera i olika sammanhang, både i klassrummet men också i arbetet kring skolutveckling samt samverkan.

Barbro Bruce tar i inledningen av boken upp några saker som ska prägla yrket;

  • samtalsledare
  • anpassningar av lärmiljön
  • skolutveckling
  • stötta både elever och lärare i undervisningen.

Ingen ska behöva bli sin diagnos

I andra kapitlet får läsaren en kort historik kring yrket och man får läsa om hur de första speciallärarna examinerades i mitten på 1900-talet men att utbildningen sedan försvann. Den återupptogs inte förrän 2008 och det kan vara orsaken till den brist på speciallärare som finns idag. Kapitlet belyser också vikten av att som speciallärare förhålla sig till sina elever på ett sådant sätt att de inte blir sina diagnoser. Detta ligger mig varmt om hjärtat som yrkesverksam i grundsärskola, ibland vill man veta så lite som möjligt om elevens utredningar för att inte döma dem på förhand.

Undervisning, utredning och utveckling

Det tredje kapitlet tar upp en av inriktningarna som finns i speciallärarutbildningen; ”språk, läs och skrivutveckling”. De tar också upp en modell som väldigt enkelt förklarar hur yrket hänger ihop, där alla tre delar är lika viktiga men hur olika det kan se ut beroende på arbetsplatsens förutsättningar.

UNDERVISNING - UTREDNING - UTVECKLING

Författarna hänvisar till studier som visar att undervisning tar upp hälften av den totala arbetstiden och att utveckling knappt är uttalat, det hade dock varit intressant om de diskuterat mer av konsekvenserna av detta i praktiken.

Komplext yrke med många delar

Det fjärde kapitlet tar upp en annan inriktning inom speciallärarutbildningen; ”matematik”. Här diskuteras och problematiseras begreppet ”matematiska svårigheter” och här väcks också en kritik mot att det inte finns samma rutiner kring hur stödet i matematik ska utformas lokalt på skolorna som det finns i läs-och skriv processen.

Kapitel fem tar upp hur viktigt det är att man som speciallärare hittar nya vägar och vågar utmana. Detta citat tar verkligen upp hur komplext yrket kan vara:

Det handlar om en medveten, genomtänkt och omsorgsfull pedagogik som genomsyras av kreativitet och en förmåga att tänka självständigt och beakta många olika aspekter och perspektiv” (s 57-58).

Samtalets och lyssnandets stora betydelse

Det sjätte kapitlet är det kapitel som ligger mig varmast om hjärtat i min yrkesvardag, här beskrivs hur viktigt samtalet är och att specialläraren behöver vara en kvalificerad samtalspartner. I kapitlet diskuteras en viktig del av detta arbete, vikten av att kunna lyssna. Här beskrivs lyssnandet som en konst som man praktiskt måste öva på. Man får också ta del av praktiska tips kring hur professionella samtal kan se ut och vilka delar som är viktiga att tänka på. Här finns också ett målande citat som ger en fin bild av en speciallärarens uppdrag;

Specialläraren skulle därför kunna ses som elevens advokat, den som alltid ska stå på elevens sida och vid behov föra elevens (och vårdnadshavares) talan i svåra situationer. Det kan handla om att utveckla pedagogik och lärmiljö för att ge förutsättningar för optimal ledning och stimulans. (s 87).

Att inte vänta

Kapitel sju beskriver hur arbetet med nyanlända kan se ut av en lärare som själv har stor erfarenhet med denna typ av arbete. Här får man ta del av praktiska tips och vilka faktorer som är framgångsrika. Författaren hänvisar mycket till det sociokulturella perspektivet och problematiserar det nuvarande arbetssättet som råder på våra skolor. Kritiken gäller att man ofta vill vänta och se vad som händer när språket landar hos våra elever och att detta stjälper mer än hjälper.

Nästa kapitel tar upp vilken roll specialläraren har i skolornas elevhälsoarbete, detta kan förstås se väldigt olika ut beroende på vilka specialpedagogiska kompetenser som finns på den enskilda skolan. Det man kan se som den största framgångsfaktorn till lärande är elevens mående. Författarna menar att man mår bättre om man upplever mening i sitt lärande och man lär bättre om man mår bra. I detta arbete är det också viktigt att inte ha ett individperspektiv för att undvika att se eleven som bärare av problem som behöver kompenseras på olika sätt.

Betydelsefull samverkan

Kapitel nio beskriver hur samverkan kan se ut mellan logopeder och speciallärare, en samverkan som ibland kan vara svår att få till. Författarna menar att det dock är oerhört gynnsamt för språkutveckling och lärande då dessa två yrken kompletterar varandra med sina olika utbildningsbakgrunder.

Skolutveckling diskuteras i nästa kapitel och här beskrivs hur specialläraren kan fungera inom detta område. Genom att utreda och upptäcka hinder i undervisningen kan gynnande anpassningar i lärmiljön initieras.

Kapitel elva är ett intressant kapitel där man får ta del av fyra yrkesverksamma speciallärares berättelser av deras praktiska arbete. Det gör att man får en inblick i hur man kan operera och vilka olika förutsättningar som ges i olika verksamheter. Det jag dock blir lite mörkrädd av är en av dessa speciallärares beskrivning av sina elever där denne uttrycker att det finns ”svaga elever” och ”duktiga elever”, detta är en barnsyn jag inte kan stå för.

Läsvärd bok som saknar en viktig del

Boken är intressant och den får med de flesta aspekter av yrket och kapitelindelningen gör att den är enkel att hänga med i. Man kan läsa enstaka kapitel som är intressanta för just sin egen verksamhet. En stor kritik är dock att man inte tar upp den tredje inriktningen i utbildningen, nämligen den mot utvecklingsstörning som jag själv läser. Vad ger detta för signaler och varför gör man detta urvalet? Jag hoppas att det kommer en ny utgåva där man har ett kapitel som beskriver yrkesvardagen för oss som jobbar inom grundsärskolan och hur vi arbetar med undervisning, utredning och utveckling.

Jag väljer att avsluta med en bild av hur komplext undervisning kan vara och som beskrivs i boken. Du står i en undervisningssituation och du har ställt en fråga till en elev om något innehåll i undervisningen. Du får dock inget svar av eleven, vad kan detta bero på? Jo, flera förklaringar finns;

  • Eleven har inte kunskapen som krävs för att svara.
  • Eleven saknar begreppen.
  • Eleven kan inte formulera svaret i begripliga meningar.
  • Eleven kan ej uttala orden.
  • Eleven har ej förstått frågan.
  • Eleven kan inte hantera den sociala situationen, finns risk för att någon skrattar åt mitt svar.

Här är det så viktigt att man utreder elevens skolsituation och stöttar läraren att förstå vad som är orsaken till det uteblivna svaret, här behövs en speciallärare!

Erika Ringström
Lärare Katrinebergs grundsärskola


Att vara speciallärare
med Barbro Bruce som redaktör. Gleerups 2018.

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Dela på:

    Senast uppdaterad