Translate

Use Google to translate the web site.
We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Translate

Att ge form åt förskolan
innehåll

Hur kan man använda det estetiska språkets och de konstnärliga uttryckens möjligheter för att hålla ihop form och innehåll i förskolans verksamhet? Den spännande frågan ställer sig Hege Hansson som är högskolelektor i kunskapsområdet Konst, kultur och kreativitet vid Högskolan i Sorost i Norge.

Att ge form. Foto: Carina Erikssonj

Hege Hansson arbetade under ett år i en förskoleavdelning i ett arbetslag där rum, material, form och iscensättning var viktiga komponenter för verksamheten.

Projektet fokuserade på lekens möjligheter och man använde sig av 24 resväskor, ett utomhusgalleri och massor av åkerbruksmaterial. Detta skapade stort engagemang, intresse och utmaningar hos både barn, pedagoger och föräldrar.

Boken är en guldgruva

Jag kände genast att detta var en bok som intresserade mig. Den talade till mig på många olika sätt. Jag kände också att det fanns hur mycket som helst som jag skulle kunna lyfta fram. Boken är en liten guldgruva och det är vi pedagoger på förskolan som med dess hjälp kan få våra förskolor att glimma.

I boken lyfter Hege begreppet sinnlig didaktiskt design och menar att formen vi skapar på förskolorna ger förutsättningarna för hur vi kommunicerar innehållet. Hege Hansson delar i sin bok upp designen i fem olika aspekter som hjälper oss att utforska hur vi presenterar vårt innehåll. De fem aspekterna är rum, material, form, iscensättning och förbindelser.

Mitt bidrag, som verksamhetsutvecklare för förskolorna i Mölndal, blir att ge er en liten försmak av boken genom att göra några nedslag på ämnen som kittlade mig lite extra. Sedan är det du som läsare som får förmånen att gå ner mer på djupet.

Rum

Jag skulle vilja börja med Hege Hanssons tankar om förskolans rum. Hon ställer både många frågor och ger oss läsare svar. Hon funderar runt hur vi arrangerar våra rum? Varför olika rum ger olika möjligheter? Hon menar att genom att variera vår koreografi kan vi skapa nya utsiktspunkter, vinklar, riktningar, hinder och kryphål. Genom att prova olika impulser trampar vi upp nya stigar. Hon beskriver sina tankar på detta sätt :

”Ett bra skrivet rumsmanuskript är rikt på förbindelser som kan både utvecklas och invecklas. Det är en text som har ett syfte.”

Jag tänker att jag ofta gjort denna iakttagelse själv. Att ett rum fullt med leksaker kan framstå som fattigt trots sitt överflöd om vi inte gjort val och om vi inte skapat referenser och sammanhang. Medan däremot ett rum med lite saker i kan framstå som rikt om det inbjuder till ett utforskande samspel.

Jag börjar genast fundera på mina egna erfarenheter och drar mig till minnes den gången då vi valde att möblera ett stort rum med enbart kartonger. Både vi pedagoger och barnen blev förbluffade över rummets möjligheter. Rummet lockade till upptäckande på så många olika sätt och barnen undersökte det både genom sina kroppar och genom att kombinera materialet ohämmat och variationsrikt. Sociologen Bruno Latours uttrycker sig så här ”Vi blir det rummet gör och inte gör med oss och det rummet får oss att göra och inte göra. Subjekt konstruerar objekt men objekt konstruerar också subjekt.

Material

Nästa fundering gäller vårt material på förskolan. Är vårt material pedagogiskt eller kan det ibland egentligen vara ett kontrapedagogiskt material. Jag funderar på om vi egentligen har möjlighet eller mod att våga ifrågasätta det material som vi köper in från läromedelsproducenter och den inredning som är skapad för en traditionell förskolepedagogik. Har vi argument , motiveringar och yrkesstolthet att förklara förskolans komplexa syn på lärande för producenterna på marknaden? Ställer vi oss frågan om det material vi köpt erbjuder tillräckligt mycket utforskande och lärande?

Eller är det så ibland att våra förskolor är för barnanpassade och faciliterade att de överförenklar barnens liv och lärande? Jag tänker att materialets bästföredatum går ut när barnen knäckt koden.”Ju mer en leksak gör desto mindre kan barnen göra med den” skriver förskolläraren Trude Brenteland på sin blogg.

Ett alternativ till det köpta materialet är att använda åkerbruksmaterial. I sin ursprungliga kontext är även detta material både strukturerat, slutet och icke-flexibelt eftersom det är skapat för ett särskilt syfte. Men jag tänker att den pedagogiska kvalitet med detta material ligger i att det tas till en ny kontext, utan vanor och föreställningar om dess sätt att användas. Det är detta som öppnar upp för många flexibla och innovativt kombinationer.

Vi pedagoger måste dock vara minst lika medvetna om kvaliteten på materialet som på inköpta leksaker. Vi måste också göra materialet intressant, estetiskt och lockande genom hur vi arrangerar materialen och hur vi iscensätter rummen med hjälp av dem.

2. Att ge form. Foto Carina Eriksson


Form

Extra noggrant läser jag sidorna som handlar om att erkänna estetiken som ett språk och lära sig det på samma sätt som det verbala språket. Att lyfta fram upplevelsedimensionen som en viktig faktor och att få klottra och utforska material är saker som jag alltid själv lyfter fram.

Något annat som lockar mig lite extra är sidorna i boken då Hege Hanssons tänker runt en bred estetisk praktik. Hon menar att det handlar om att utnyttja de estetiska möjligheterna så att det estetiska kopplas till allt i förskolans vardagspraktik.

För visst kan det väl vara så att vi ibland (även i dagens förskola) förenklar och begränsar estetiken till skapandet i ateljén eller målarrummet. Det skulle jag vilja ändra på så att estetiken blir ett grundläggande perspektiv i all undervisning. Såhär formulerar sig Hege :”Vi kan estetisera och ge estetisk form till alla små och stora situationer och händelser i förskolan, hela dagen och varje dag”.

Värdesätta estetiken

Jag önskar att både lek och estetisk verksamhet skulle lyftas fram och värdesättas högre. Estetisk verksamhet behöver regisseras som en teaterföreställning och då behövs det kompetenta pedagoger som själva har goda kunskaper, färdigheter och ett medvetet förhållningssätt för att kunna stötta barnen i förskolan med impulser, handledning och utmaningar i både uttrycksmedier och hantverk. I boken skriver Hege såhär: Att sjunga, leka, teckna och måla kan vara medel för självuttryck och känslor men det är sannerligen också något mer - de är meningsbärande språk där teorier , förlåtelser, hypoteser och förhandlingar kan kommuniceras i samspel med andra.

En atmosfär som präglas av lek

Boken ”Att ge form åt förskolan innehåll” får mig att le många gånger och inte minst på sidan 166 där jag hittar dramapedagogen Malcolm Ross modell om förutsättningarna för en kreativ process. Den modellen brukar jag alltid använda mig av själv i mitt arbete som verksamhetsutvecklare i förskolan.

Jag tror att modellen är ett bra verktyg för det projektarbete som vi arbetar med i förskolan. Malcolm Ross använder sig av begreppet impuls som en igångsättare för varje kommunikativt uttryck. I denna boken tänker jag att barnens resväskor var impulsen till arbetet som pågick under hela läsåret. Ibland kan kanske även vi pedagoger behöva fundera på hur vi själva får våra egna impulser och kan man se spår av dessa impulser i förskolans innehåll och form?

Ett annat centralt begrepp i Malcolm Ross didaktiska modell är leken eller ett lekande tillvägagångssätt. Han menar på att all skapande verksamhet behöver omgärdas av en atmosfär som präglas av lek. Jag tror att vi som pedagoger har ett ansvar att skapa förutsättningar och även ramar för detta.

Att vara lekande är att vara utan fördomar och förhandsgivna antaganden om resultatet. Men för att bli kreativ och nyskapande behövs hela tiden nya impulser, ramar och begränsningar. Genom att skapa kreativa miljöer där det finns material som ställer frågor, är undrande och experimentella skapar vi många tillfällen att besöka möjligheternas land.

Iscensättning

Själva ordet Iscensättning tilltalar mig mycket. Jag jämför ordet med att förbereda och tycker då att ordet iscensättning ger signaler att vi ska rikta ett större ljus mot ett mer medvetet manipulerande med miljön och att ge en starkare form och uttrycksaspekt än vad ordet förbereda signalerar.

Hege beskriver ordet iscensättning som att ge medveten och förnimbar form till ett innehåll eller ett budskap och att kommunicera detta provokativt och kittlande. Att iscensätta för sammanhang, mellanrum, atmosfär och scenografi genom att skruva upp styrkan för att skapa förväntan eller att rikta fokus genom att sätta något i rampljuset. Jag gillar hennes liknelse med en multimodal orkester där de olika instrument tillsammans ska spela verket.

Att iscensätta betyder också att vi kommunicerar till föräldrar, barn och pedagoger att det vi håller på med är betydelsefullt och viktigt , att det är värt att vara rädd om och att vi förstår att använda oss av det. Vi synliggör och tydliggör så att användare och iakttagare förstår vad rummet och materialet är till för och vad dess aktörer är upptagna av.

Förbindelser

Ingenting kommer av ingenting och allt hänger samman med allt skriver Hege och jag håller med henne. Den norske filosofen Hans Skjervheim argumenterar för ett möte i det tredje, ett möte mellan dig och mig och sakförhållandena som vi delar med varande.

För mig handlar estetik om att kunna göra på många olika sätt, att se alternativa synsätt och att skapa världen på sitt eget sätt. Många gånger tänker jag att det handlar om det sätt som konstnärer jobbar på eller när barnen leker.

Att träna oss på att vara nyfikna på vår värld och titta på den med många olika slags glasögon. Att våga utmana vår föreställningar om estetik , vår estetiska praktik och vår pedagogiska fantasi. Filosofen Gilles Deleuze utvecklade begreppet rhizom och som jag förstår det så handlar det om att se kunskap, tänkande och utveckling som något oförutsägbart och som blir till under resans gång.

Alla ögonblick och händelser på förskolan blir som lager på lager när vi skapar vår gemensamma berättelse. Jag tror att en viktig uppgift för oss på förskolan blir att skapa attraktiva gemenskaper där vi lär av varandra och känner oss behövda och där våra handlingar och våra gemensamma händelser blir betydelsefulla för både barn och vuxna.

Det är då först som vi skapar meningsfullhet och gör demokrati på riktigt!

Carina Eriksson
Verksamhetsutvecklare

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Dela på:

    Senast uppdaterad 2018-11-21 14.34